Alvar, Björna och Lallo bor i Krokskogen, som ligger i Tänndalen. Krokskogen heter Krokskogen just för att alla fjällbjörkarna som växer här är alldeles krokiga och slingriga. Men varför är egentligen träden så krokiga? Det är en spännande historia och den ska du få höra nu.
För länge sedan, på Storkläppens sluttningar där Krokskogen ligger, levde myskoxar tillsammans med lodjur och björnar. På den tiden var fjällbjörkarna höga och raka och vajade ståtliga i vinden. Här bodde Alvar, som då bara var en liten myskoxkalv.
För det allra mesta var allt frid och fröjd i fjällskogen, men det fanns en sak som Alvar och de andra djurbarnen var rädda för: Snömonstret, som bodde bortom Svansjön någonstans i dalgången mellan Vättafjället och Storviglen. Ingen hade sett det, men ibland kunde man höra ett dovt muller över bergen, då visste man att det var Snömonstret som härjade runt.
En vinter härjade Snömonstret mer än vanligt. Det mullrade och dånade och man kunde se snörök stiga upp som stora moln mot himlen. Myskoxarna började bli oroliga. Tänk om Snömonstret skulle ta sig ända till Storkläppens trygga sluttningar! Myskoxarna bestämde sig för att be träden om hjälp.
Myskoxarna gick och pratade med träden. När dom kom tillbaka sa dom åt Alvar och de andra djuren i fjällskogen att gömma sig i sina bon och hyddor. Snart hördes ett fruktansvärt brakande och dånande och det kändes som att hela fjällsidan skakade. Sedan blev allt tyst och lugnt igen. När Alvar försiktigt tittade ut genom dörren kunde han inte tro sina ögon. Träden som nyss hade varit alldeles raka och höga, var nu krokiga som spagetti och slingrade sig tätt, tätt ihop. Tvärs igenom skogen gick det roliga skogsbanor som svängde både hit och dit. Nu kunde djurbarnen fortsätta att leka och busa i skogen och vara helt trygga – hit in kunde aldrig Snömonstret komma!
Detta märkliga hände som sagt för länge sedan, när Alvar var liten. Nu är Alvar mycket äldre, och hans busiga kompisar Björna och Lallo har flyttat in i Krokskogen också.
- Kom igen Björna! sisten ner är en gammal myskoxe!
Lallo sätter full fart med sin snowboard och tar sikte på ett nybyggt hopp mellan två fjällbjörkar. Björna spänner pjäxorna och är snart ikapp. Snön yr medan de båda kompisarna svänger, hoppar och flyger ner genom Krokskogen. Strax sladdar dom in framför Alvars Bageri där det vankas varm choklad och bullar.
- Alltså, jag älskar Krokskogen! säger Björna mellan tuggorna när dom sitter runt brasan och pratar med Alvar. Lallo, som nästan alltid är glad och sprallig, sitter ovanligt tyst och ser fundersam ut.
- Alvar, kan inte du berätta historien om Snömonstret igen, säger han plötsligt. Alvar berättar historien från när han var liten igen, som han gjort många gånger förut.
- Jag har tänkt en del på Snömonstret, säger Lallo. Ingen har ju sett det. Vad kan det vara för något? Tänk om det är ett misstag, att Snömonstret inte alls är så elakt som vi tror?
- Usch! tänk inte på det säger Alvar. Vi har det tryggt och bra här i Krokskogen. Snömonstret ska man låta vara. Det är lugnast så.
Det blir tyst en stund. Alla tuggar på sina bullar och sörplar på sin choklad. Plötsligt ställer Björna ner koppen med en smäll och reser sig upp.
- Vi måste ta reda på sanningen om Snömonstret! säger hon bestämt.
Och det brukar vara så med kompisarna Alvar, Björna och Lallo, att när Björna har bestämt sig för något, så blir det så. Och mycket riktigt. Dagen efter står de tre vännerna utanför Alvars Bageri. Alvar har lite motvilligt lovat att följa med sina unga vänner för att visa vägen över fjället, Björna har packat ryggsäcken full med bra-att-ha-saker och Lallo är uppspelt och ivrig som vanligt.
Nu ska dom en gång för alla ta reda på sanningen bakom mysteriet med Snömonstret. Det här blir vinterns stora äventyr!
Ett helt gäng grymma barn har skickat in sin egen fortsättning på den här sagan. Författaren till den bästa fortsättningen belönades med ära och ett fint pris. Hon heter Ella Bergman, är nio år och hennes fortsättning kan ni läsa längre ned på denna sida!
Är ni redo att gå? Frågar Björna. Jag är så redo som jag kan bli, säger Lallo. Men är du redo Alvar? Frågar Björna. Ja, jag ska bara gå på toa en sista gång säger Alvar och går. Medan Alvar är på toa kan vi ha snöbollskrig, säger Lallo och är redo med en snöboll. Visst… mer hinner Björna inte säga innan hon får en snöboll i ansiktet. Hoppsan, säger Lallo. Nu ska du få! Ropar Björna och gör i ordning en snöboll. Sen kastar hon den på Lallo som också får den i ansiktet.
Lallo och Björna kastar många snöbollar på varandra. Efter ett tag kommer Alvar ut igen. Precis då råkar Björna kasta en snöboll och den prickar Alvar rakt i ansiktet. Hehehe, hoppsan förlåt mig säger Björna lite blygt. Det gör inget. Jag har inte fått en snöboll på mig sen jag var lika gammal som er, säger Alvar och tar upp lite snö. Men jag ger mig inte innan jag har kastat på er skrattar Alvar och kastar snön på dem. Alla tre börjar skratta.
De ligger i snön en lång stund innan Björna säger att det är dags att gå nu om de ska hinna. De reser sig upp ur snön och börjar gå. De går en lång stund innan Alvar säger: nu orkar mina ben inte mer. Jag måste tyvärr gå hem. Nej, vi kan sätta upp vårt tält och övernatta här, säger Lallo. Lallo tar ut tältet medan Björna hittar en bra plats att sätta tältet på. Alvar sätter sig på en stubbe och börjar skapa en brasa så dem kan grilla korv till kvällsmat. Här ska vi ha tältet! Säger Björna och tycker att hon har hittat den bästa platsen. Lallo och Björna hjälps åt att sätta upp tältet. Efter en stund får Alvar komma och hjälpa till med tältet. För det går inte så bra för Lallo och Björna.
När de tre vännerna har satt upp tältet börjar de grilla korv och sjunger sånger tillsammans. När de ätit klart säger Björna: ska vi inte ta och grilla marshmallows också. Va, har du med det? Det har jag också, säger Lallo. Lallo och Björna tar upp marshmallows ur sina ryggsäckar och sätter tre stycken på varje pinne. Efter att de har grillat marshmallows och ätit dem är det dags att somna. De går in i tältet och tar på sig sina pyjamasar. Alla tre säger god natt till varandra och somnar bums i sina sovsäckar.
Dem vaknar tidigt av att tältet vinglar till lite. Åh nej! Tänk om det är snömonstret! Ropar Lallo förskräckt. Björna går försiktigt ut ur tältet för att undersöka saken. Men som tur var det inte snömonstret. Utan en älg som verkar tro att tältet är någon slags mat. Björna ropar: du behöver inte vara rädd Lallo! Det är bara en älg som tror att vårt tält är mat! Kom ut nu! Lallo och Alvar kommer försiktigt ut ur tältet. De blir lättade när de ser att det bara är en älg som Björna sa. Lallo tänkte precis klappa älgen när Björna råkar stöta till älgen så att den blir rädd och springer sin väg. Lallo blir besviken men kommer snabbt på andra tankar när han ser vad Alvar har med sig. Det är nybakat bröd med aprikosmarmelad från Alvars bageri. Lallo springer till Alvar men snubblar på vägen i den djupa snön. Hoppsan! Säger Alvar och skrattar lite. Här, ska jag hjälpa dig upp? Ja, tack gärna säger Lallo och får hjälp upp. Björna har redan skurit upp brödet som nu ligger på en träbit för att inte ligga i snön. Här, säger Björna och ger Lallo en bit med lite marmelad på. Tack, säger Lallo och tar emot brödskivan. Jo, det är en sak jag har glömt att berätta för er om snömonstret säger Alvar hemlighetsfullt. Vadå? Berätta, säger Björna nyfiket. Nej, berätta inte, stammar Lallo skräckslaget fram. Jo, det är så här att snömonstret känner av om folk kommer till hans lilla grotta. Va?! Säger Björna. Men då kommer han ju vara förbered och veta att vi kommer, säger Björna. Lallo ser mer skräckslagen ut nu än vad han var innan. Men i så fall har jag bestämt mig att gå dit i alla fall. Säger Björna. Då blir det ännu coolare och spännande att gå dit än det var förut. Så skynda er nu så vi kan börja gå!
Björna är snabb och har redan packat ner sina saker i en väska. Tänk om vi inte kommer komma tillbaka, tänker Lallo. Det är som att Alvar har läst hans tankar för han säger: det kommer att gå bra. Jag tror inte att något kommer hända. Men det hjälper inte mycket för Lallo är fortfarande rädd. Vad menar han med att han tror? undrar Lallo men vågar inte fråga. Så säger Alvar igen: våra förfäder vakar över oss hela tiden. Så vi behöver inte oroa oss. Dem tar hand om oss. Det får Lallo att känna sig säkrarare inombords och börja packa ihop sina saker i en väska. Alvar har inte med sig så många saker så för honom går det ganska fort.
När alla har packat sina saker är det dags att ta ner tältet. Björna och Lallo hjälps åt igen att ta ner tältet. När de gjort det färdas de återigen över den snöiga marken. Det är väldigt djup snö. De går och går. Till slut efter en lång stund kom de äntligen fram. Snömonstret bodde bortanför Svansjön någonstans i dalgången mellan Vättafjället och Storviglen. Det var en stor ingång. Istapparna hängde ner vid ingången. Ska vi gå in? Viskade Björna. J-j-jag vet inte o-om j-jag vågar, stammade Lallo fram. Kom igen nu. Var inte en fegis, peppade Björna. Lallo ville inte vara en fegis. Han ville i alla fall inte visa det för Björna. Okej då, svarade Lallo. Jag ska i alla fall inte hänga med in, sa Alvar. Mina ben orkar inte. Okej, vad synd svarar Björna och Lallo med samma mun. Björna och Lallo går in. Vilken tur att jag inte behöver gå först i alla fall.
När Björna och Lallo har kommit in en bit ser de något de aldrig har sett förut. Grottan är i alla färger. Och i en fåtölj sitter snömonstret och läser en tidning. Björna och Lallo gapar av förvåning. Snömonstret tittar upp och ler brett. Nämen halloj på er! Säger snömonstret. H-h-hej, stammar Lallo fram. Hej, säger Björna. Vad heter ni? Jag heter i alla fall Elisabet, svarar snömonstret. Jag heter Björna och det här är min kompis Lallo, svarar Björna. Vad trevligt att träffas, svarar Elisabet. Elisabet och Björna skakar hand. När de gör det så ser man inte Björnas hand. Den har drunknat i Elisabets fluffiga hand. Varför är ni här? Frågar Elisabet nyfiket. Vi gick hit för att kolla om du var elak men du verkar ju snäll! Får vi känna lite på din vita päls? Den ser så fluffig ut säger Björna. Javisst, får ni det, säger Elisabet. Nu har även Alvar kommit fram. Hej Alvar! Vad kul att träffas igen, säger Elisabet. Nämen hej Elisabet. Säger Alvar. Vänta lite… känner ni varandra? Frågar Lallo misstänksamt. Ja, det är Alvar som hjälpt mig att hitta denna grotta säger Elisabet. Men, då gick vi ända hit i onödan. Och jag blev rädd i onödan. Varför? Säger Lallo. Ha ha ha. Ja du Lallo, ibland finns det inga svar till frågorna, säger Alvar.
Alvar, Lallo och Björna stannar hos Elisabet ända tills det börjar mörkna. De behöver inte gå hem den långa vägen tillbaka. Utan får skjuts på Elisabets rygg. När de är tillbaka i Krokskogen och har glidit av Elisabet så tackar de för skjutsen och går in i sina hus. När Lallo lägger sig i sin mossiga säng tänker han: ibland är Alvar allt lite konstig…
Slut
Busroliga barnaktiviteter både sommar och vinter.
I Tänndalen gör vi vårt allra bästa för att barnen ska trivas.
Klättring, äventyrsstig och buskul med vår maskot Bärra Blåbär.